Jag har lite svårt att förstå de som radikalt byter åsikt, oavsett om det handlar om en mindre väsentlig fråga eller politisk åskådning och världsbild. Till exempel hyser jag viss misstänksamhet mot de som gått från att ha varit rena nazister som helt plötsligt gör avbön och blir goda demokrater. Nu tycker jag visserligen att det bra att antalet nazister minskar men jag har ändå svårt att förstå. Tycker man något så tycker man väl det. Hur kan man bara ändra sig helt plötsligt i vuxen ålder? Den kände före detta journalisten och numer krigshetsaren och högerpopulisten Göran Skytte har också gjort en sådan radikal vändning, fast åt andra hållet (hoppas han får problem med gula fläcken förresten). Nu upprör naturligtvis tilltag av Skyttetypen mer men egentligen handlar det om samma sak. Nu har i och för sig jag själv ändrat mig avsevärt i vissa frågor i synen på vissa människor. Men det beror på jag fått nya faktauppgifter som helt och hållet vänt upp ner på saker och ting vilket tvingat mig att byta fot. I andra fall har fakta av den omvälvande typen bekräftat vad jag alltid vetat och känt på men inte kunnat aktivt argumentera för min sak tidigare. Men är ju i alla avseenden en helt annan sak. Att folk som varit fanatiskt för en sak plötsligt byter sida och anammar en totalt motsatt ståndpunkt är konstigt och suspekt.